Gatuhund i Rumänien

En del organisationer som importerar gathundar till Sverige är oseriösa. Hundarna bär ofta på sjukdomar trots veterinärintyg om motsatsen. För en del organisationer handlar det mer om att tjäna pengar än att hjälpa hundar. I vissa fall handlar det inte om gatuhundar, utan om hundar som man låtit föröka sig fritt på organisationens område.

Utdrag från Jordbruksverkets hemsida

Tänk inte bara med hjärtat när du köper hund

Det blir allt vanligare att enskilda personer köper hundar som importerats till Sverige. En kategori är gatuhundar från till exempel Spanien, Grekland och Rumänien som tagits omhand och adopterats till nya ägare.

Vi har stor förståelse för människors goda vilja att hjälpa hundar som far illa. Men det finns bättre sätt att hjälpa gatuhundar på än att flytta dem mellan länder.

Kan sprida smitta
Hundar som levt ett oskyddat liv på gatan har utsatts för många fler smittrisker än de hundar som har ett hem. Smittvägarna är fler på grund av gatuhundarnas möjlighet att träffa många olika hundar, möjligheten att para sig upprepade gånger, samt att de ständigt är utsatta för stickande insekter och parasiter som kan sprida sjukdom. Några av de sjukdomar som gatuhundarna kan bära kan ligga latenta vid besiktning och bryta ut först efter stresspåverkan i form av flytt och miljöbyte.

Stötta organisationer på plats
Jordbruksverket avråder från att köpa gatuhundar med okänd bakgrund och rekommenderar hjälpinsatser för hundarna på plats i stället. Ett alternativ kan vara att stötta hjälporganisationer som arbetar för bättre djurskydd och för att minska antalet gatuhundar. Kontakta gärna en svensk djurskyddsorganisation som kan tipsa om en systerorganisation i det aktuella landet.

Tänk också på att det finns många omhändertagna hundar i Sverige som behöver ett bra hem. Kontakta en djurskyddsorganisation om du vill ha mer information.

Hämtat från Jordbruksverkets hemsida 20110305

Snygg men inte sund

Rasbiologi. Hunden sägs vara människans bästa vän, men det omvända gäller inte. Aveln har gått över styr.

Publicerad 10 april 2009 Text: Anna Ritter Foto: Scanpix

Hunden kastar sig på köksgolvet och skriker av smärta. Den lider av sjukdomen syringomelia och har en skallform som är för trång för hjärnan.

Den plågsamma åkomman drabbar ofta just cavalier king charles spaniels. BBC-dokumentären »Ett renrasigt helvete« visades på svensk tv för ett par veckor sedan och innehöll många skräckexempel från den brittiska hundavelns värld.

Men extremavel existerar även i Sverige.

– Inom flera raser så har avelsarbetet gått helt över styr även här, säger Johan Beck-Friis på Sveriges veterinärförbund.

Genom medvetet avelsarbete har de specifika dragen i hundarnas utseende förstärkts kraftigt. Den engelska bulldoggen har blivit tyngre, fått en plattare nos och större underbett. Basset hounden har fått kortare ben, mer överflödshud, tyngre öron och mer hängande ögon. Den skrynkliga shar peien lider ofta av hudåkommor och inåtrullade ögonlock.

Dagens schäfrar har ofta kraftigt vinklade bakben och starkt sluttande rygg. Denna typ kallas ofta för »räkstjärt« och har inte sällan problem med att gå och springa eftersom bakbenen vinglar.

– Från veterinärt håll så slog vi larm redan 2006 om dessa avarter. I jakten på fina rosetter försvinner omsorgen om hundens bästa, säger Johan Beck-Friis.

Han tar som exempel att det faktiskt förekommit dödsfall bland hundar med extremt intryckt nos eftersom de inte kunnat andas.

550 000 svenska hushåll har hund och två miljoner hundar är registrerade hos Svenska Kennelklubben. Och svensk lag är tydlig: hundar med sjukdomar eller funktionshinder som kan gå i arv får inte förekomma i avel. Hundar som inte kan föröka sig på naturligt sätt får inte heller avlas på. Ändå finns det sedan lång tid tillbaka flera exempel på bägge delarna.

– Det rimmar mycket illa med de före­skrifter som faktiskt finns, säger Björn Dahlén, veterinär och djurskyddschef på Jordbruksverket.

Hur har det då blivit så här? Johan Beck-Friis hänvisar både till det han kallar myndigheternas flathet och till det faktum att det saknats en stark folkopinion. Till skillnad från hur den så kallade monstertjuren Belgisk blå orsakade folkstorm i mitten av 90-talet så har det varit betydligt tystare kring extremaveln av rashundar.

I Sverige finns i dag omkring 320 hundraser som är godkända av Svenska Kennelklubben. Inom 47 av dessa har SKK bedömt att det finns problem med exteriöra överdrifter. Sju av de 47 hundraserna bedöms vara högriskraser med så pass stora hälsoproblem att åtgärder måste vidtas omedelbart. SKK hävdar att de arbetat aktivt med hälsoprogram i trettio års tid.

– Vi har satsat på utbildning av domare om de olika rasernas hälsoproblem och vad de måste ta hänsyn till när de dömer en hundutställning, säger Åke Hedhammar, professor i smådjursmedicin vid Sveriges lantbruksuniversitet och SKK:s veterinärmedicinska rådgivare.

En ras som är bland de sju på SKK:s lista och som oftast pekas ut i dessa sammanhang är den engelska bulldoggen.

Sarie Fadjukov föder upp rasen och är ordförande i den svenska bulldoggklubben. Hon hävdar att hennes ras är omgärdad av många fördomar.

– Många verkar tro att de flesta bulldoggar varken kan äta, springa, para sig eller föda fram sina valpar på normal väg. Det är en falsk bild av rasen, säger Sarie Fadjukov.

Men rasen har ändå andningsproblem, och klubben har tillsammans med SKK och Sveriges lantbruksuniversitet dragit i gång ett projekt för att röntga luftstrupen på svenska bulldoggar för att på sikt kunna minska denna missbildning. Andningsprojektet startade för ett och ett halvt år sedan och deltagandet är frivilligt. Intresset har varit ljummet bland landets bulldoggägare, berättar Sarie Fadjukov.

Att lösningen för den hälsomedvetne hundspekulanten skulle vara att skaffa en blandrashund är däremot inte alls säkert.

– På sätt och vis kan en blandrashund sägas vara friskare eftersom många sjukdomar kräver en dubbeluppsättning av en viss gen för att bryta ut, säger Johan Beck-Friis.

Men har man otur så kan blandrasen ärva flera olika rasspecifika sjukdomar. Och även om en korsningsefffekt kan innebära att första generationen blir frisk så kan detta ändras om blandrasen i sin tur får egna valpar.